Lova är en NPF-hund och Medicinskt alarmerande Migrän hund.

Lova är en utbildad Medicinskt alarmerande hund och NPF-hund.

Hon är nu 3 år.

Lova älskar att jobba och tar på sig sin arbetssele själv bara man håller fram den, men tvärtemot vad många tror så jobbar hon inte hela tiden. Även om hon alltid håller koll på om jag är på väg att få migrän eller inte, så länge hon inte har sin sele eller väst på sig så är hon “bara hund”, som älskar att gå på långa promenader och träffa sina hundkompisar. Hon älskar att springa runt på stranden, bada i havet, apportera, göra nose-work och gå på utflykter till nya ställen. 

Vi fick hem Lova i slutet av November 2020, redan då hoppades vi på att hon skulle passa som assistanshund, men även om hon inte skulle klarat av det skulle vi självklart behållt henne som familjehund. Lova är vår första hund och jag var väldigt mån om att hon skulle få en sån bra uppväxt som möjligt och de bästa förutsättningarna för att klara av att bli en lugn och trygg hund i alla situationer när hon blev vuxen. Så vi började nästan direkt med socialisering på nya platser och genom att träffa nya människor och djur. Lyckligtvis har Lova alltid varit en väldigt trygg hund i sig själv och nästan aldrig blivit rädd för något överhuvudtaget, så socialiseringen gick väldigt bra.

I januari 2021 köpte vi en sele till Lova som hon skulle ha på sig när hon jobbade. Då var det ingen assistanshundsförening inblandad, utan det var något vi valde att göra själva. Vi lärde henne att hon alltid behövde gå nära mig och att man aldrig fick gå fram till någon annan när hon hade selen på sig. Hon är en extremt lättlärd hund, så det gick väldigt fort för henne att lära sig känna skillnad på att jobba och inte jobba. Efter att hon visste att man “jobbade” när man hade selen på sig, så började vi lära henne att markera t.ex. stress och ångest. Även det lärde hon sig väldigt fort, även om hon ibland blandade ihop de olika markeringarna i början. Nu har hon olika markeringar beroende på om det är stress eller ångest och hur starkt det är. En av markeringarna är t.ex. att hon lägger ner huvudet så tungt hon kan i mitt knä och tittar på mig, om jag inte reagerar då så sätter hon även upp ena tassen i knät.

När Lova började närmade sig ett års ålder började vi höra av oss till alla de olika assistanshundsföreningarna, för att se vilken som skulle passa min och Lovas situation bäst. Vi skrev även med andra personer med assistanshund och frågade hur de kände om den förening de var med i. Det tog en ganska bra stund att hitta den bästa föreningen, eftersom de olika föreningarna tränar på ganska olika sätt. Men vi valde tillslut en förening där träningen kunde göras på distans.

Innan hon fick påbörja sin utbildning var hon även tvungen att göra ett BPH-test och höftledsröntgas, vilket vi gjorde vid ett års ålder. Sen kunde vi göra ett lämplighetstest. Lämplighetstestet är till för att se om hunden är redo att påbörja sin assistanshundsträning genom att göra olika saker med hunden och se hur den reagerar. Exempel på saker man ska göra är att gå genom folksamlingar, sitta och titta på folk som springer eller t.ex. spelar fotboll och kunna lägga sig och vila under en promenad.

Vi gjorde vårat lämplighetstest på distans genom att skicka in videos till föreningen när vi genomförde alla moment och sedan fick några olika utbildare från föreningen tillsammans bedöma om hon var redo att tränas eller inte. Efter att alla hade tittat på videorna blev Lova godkänd och vi fick hemskickat två dekaler att sätta på selen, ett ID till Lova som visade att hon var en assistanshund under utbildning, samt instruktioner på allt som både jag och Lova behövde kunna göra innan den officiella examen för att bli färdigutbildad assistanshund. Vi behövde även köpa en ny träningssele till Lova eftersom föreningen vi valde har färgkodat att assistanshundar under utbildning ska ha en röd sele, medan färdigutbildade hundar har en gul eller blå sele, beroende på vilka arbetsuppgifter de har.

Efter att hon hade fått sin utrustning fortsatte jag att träna henne precis som innan fast på nya ställen, som t.ex. i mataffärer eller klädbutiker. Jag trodde att hon skulle tycka det var konstigt att vara inne i nya butiker med dofter som hon inte kände igen, men hon verkade inte tycka det var något konstigt alls. Det var fortfarande många ställen som inte tillät oss att komma in, men de flesta ställena där vi bodde visste vad assistanshundar var och vilka lagar som gällde.

När Lova var ungefär 1,5 år gammal började hon markera något som vi inte visste vad det var från början. Hon tryckte in nosen i mitt knä, vilket hon aldrig hade gjort tidigare. Efter att jag skrev upp varje gång hon gjorde den nya markeringen kom vi fram till att hon hade lärt sig själv att markera migrän, vilket jag har haft väldigt mycket problem med. Varje gång Lova markerad så kunde jag ta min migränmedicin i tid så att jag aldrig behövde bli sängliggandes. Vi bestämde oss för att fråga assistanshundsföreningen om Lova även kunde bli skriven som medicinskt alarmerande hund, vilket de sa ja till om Lova även kunde hämta min medicin själv och om jag hade en migrändiagnos. Så vi tränade Lova till att hämta min medicin, och eftersom vi redan hade tränat väldigt mycket apport med henne när hon inte jobbade, så var de enda vi behövde göra att byta ut dummyn mot medicinen för att hon skulle förstå vad hon skulle göra.

Lova fick även följa med mig till skolan efter att hon hade fått sin sele. På skolan lärde jag henne att ligga på en filt bredvid eller under mitt skrivbord. Pga av att jag gick i skolan och var väldigt stressad under en period blev Lovas examination till färdig assistanshund uppskjuten. Även fast hon var redo för examinationen redan efter ungefär ett halvår så tog vi ett träningsår till för min skull, så jag inte skulle behöva avbryta examinationen på grund av att jag blev för stressad för att kunna göra klart allt.

När allt hade lugnat sig lite bestämde vi oss för att göra examinationen. Normalt sett så görs examineringen i Stockholm, men eftersom vi bodde en bra bit bort och för att jag tyckte det skulle bli väldigt jobbigt att åka till Stockholm, för att göra examinationen på en plats jag aldrig varit på tidigare med personer jag aldrig träffat, så bestämde vi oss tillsammans med Assistanshundsföreningen att vi kunde göra examinationen på distans. Då kunde vi göra examinationen i den stad vi bodde tillsammans med en tränare vi träffat förut, samtidigt som vi filmade allting och skickade in det till utbildarna på assistanshundsföreningen.

Examinationen tog ungefär 2 timmar totalt, även fast vi var tvungna att avbryta en gång på grund av att jag blev för stressad. Lova var fantastisk under examinationen och gjorde det hon skulle. Efter examinationen var klar skickade vi in videorna till föreningen och väntade på att de skulle säga om vi var godkända eller inte. Efter ett par veckor fick vi svaret att Lova var en godkänd assistanshund och att hennes nya sele och ID skulle skickas till oss. 

Nu har vi varit i några olika europeiska länder med Lova, och hittills har alla andra länder vi varit i varit mycket vänligare mot assistanshundar i jämförelse med Sverige. Tillexempel frågar de alltid om hunden är en assistanshund, istället för att bara skälla ut en om man går in på ett ställe som inte tillåter andra hundar. Vilket kan göra stor skillnad om man tycker det är jobbigt med sociala situationer eller om man har selektiv mutism, men även om man inte har det är det ju självklart att man aldrig vill bli utskälld när det är enkelt att bara fråga istället.  Andra kunder och människor är också väldigt mycket mer kunniga om assistanshundar och deras funktion och stör nästan aldrig hunden som jobbar och frågar alltid om de får klappa istället för att bara gå fram till hunden.

Utan Lova skulle jag inte vara där jag är idag. Hon är en fantastisk hund som har hjälpt mig mer än jag någonsin hade kunnat tänka mig, och jag kan inte tacka henne nog. Lova har förändrat mitt liv på så många sätt och jag skulle inte kunna föreställa mig en bättre hund eller ras.

Ann Samsioe och Engla har startat på SM NW .

Foto: Anna Levin

Plats: Gammelkroppa
Datum: 9-11 Augusti

Vinnare: Thomas Hultgren

Vinnare: Titti Ericsson

Vinnare: Gunilla Karlström

Vinnare: Saga Fryklund

Dessa skyltar är till kommande KM inoff i Rallylydnad i Gammelkroppa.

Här finner ni alla officiella resultat för svenska curlys!

www.rasdata.nu/curly

Det finns böcker kvar att köpa i curlyshoppen, passa på!

Den här fina boken kostar 400 kr + frakt.